Benbrottet

Gårdagen var skit men jag har lyckats landa i det hela och tror nog det ska bli bra iaf.

Dagarna rullar så sakteliga på. Idag är det en vecka kvar tills jag ska in och byta gips och röntgas. Vi håller tummarna för att de lyckats på första försöket så jag slipper opereras igen, Född pessimist som jag är så känner jag saker dagligen som enligt mig tyder på fel och brister :)

Mycket kompetent är det att det är skid-VM på TV så att man har något att göra under dagen. Mycket trevligt är det också att äta upp de sista väldigt goda sötsakerna som Fillan fick med sig hem från inflyttningsfikat i Uppsala :)

Om 3 minuter ska det tydligen tillkännages att kronprinsessan får förlova sig med sin Daniel. Det var väl inte en dag för tidigt. För en sånn som jag som tycker kungahuset är grymma så är det ju skitkul att de äntligen får lite positiv uppmärksamhet :)
Något som jag dock funderar på är hur Reinfeldt lyckas ta sig till slottet då han satt i en sändning som enligt utsago skulle vara Live från london för bara någon timme sen :)

Fick komma hme i torsdags och det kan man nog se som en mindre framgång. Ingen hemgång förns man gått en dag utan morfin nämligen.Mao, smärtan har lagt sig en hel del, Något som chockade mig lite var dock att de skickade med mig morfin hem sen :)

Sitter hemma och försöker intala mig att man kan leva normalt. Hade Stenram, Tusse, Gurra och Mickan över igår för en Taco-middag och För att kolla på Edward Scissorhands. Filmen var minst sagt märklig, väldigt mycket Tim Burton och även riktigt bra. Kvällen mynnade ut i en succé med andra ord.

Fillan drog till Romme idag och eftersom det inte var så stor mening för mig att hänga med så blev jag fast hemma. Idag är det alltså lite ensamt, även om katterna gör sitt absolut bästa för att jag  ska känna mig som hemma :)

Snart kommer Storasyster-Emma på besök och bjuder på mat mot att hon får sova på soffan :)

Kan erkänna att den smått fruktansvärda smärtan som drabbade mig i måndags och till viss del igår kan ha lagt ett litet moln av bitterhet över min annars alltid så posititva inställning :P

Idag tycker jag faktiskt om min fot lite grann och är glad över att det inte kom ett packe med vilda hundar och gnagde av den som jag låg och hoppades på häromdagen. Sjukrgymnasten var här och gav mi ett par kryckor nyss och tanken är väl att jag idag eller imorgon ska få ta mig hem :)

En blogg ska innehålla bilder har jag förstårr men det är svårt när man inte rör sig ur sin säng att inte häpnadsväckande motiv :)

Sträckkollade säsong 3 av scrubs igår, ska ge mig på säsong fyra nu tänkte jag.

För övrigt har jag mött en man som är fascinerande på ett mycket märkligt sätt. Han lyckas klämma in ett "fans, jävla helvetes" i alla meningar.  Det är min sänggranne jag pratar om och det roliga är att han pratar i sömnen och svär precis lika mycket då :)

Blev opererad idag och jag är inte helt kompis med hur det gick. Visst är det väl så att det gärna kan göra ite ont efter operation men det som drabbade mig ikväll när ryggmärgsbedövningen släppte var helt fruktansvärt.. Aldrig har jag kännt sådan smärta. Känn nästan som om de slarvat lie när de lappat ihop mig då de klämt på gipset svintajt och dessutom valde att ha en vass kant precis där ärret är. Drygt 2 timmar låg jag med en smärta som inte kan jämföras med något innan en doktor lyckas pallra sig dit och öppna upp gipset och lossa lite på det. Kommer inte bli många timmars sömn för mig inatt det är en sak som är säker...

Att de dessutom lyckades klanta sig så att jag vaknade mitt under operationen var ju inte helt underbart heller...
Läkare fortsätter att inte imponera på mig. Det enda de lär sig verkar vara att ge morfin och att klämma lite för hårt där folk har ont bara för att...

Läkaren var här nyss och som som alla andra läkare klämde han lite hårdare och lite mer på den yta där man har ont än vad som rimligtvis kan behövas. Han kom dock fram till att benet äntligen äroperabelt, eller som han sa:
- Det här ser ju nicare ut. Idag fkyttar vi skroten från utsidan av benet till insidan tycker jag'

Inför den stundande operationen rullades jag till duschen för rengöra mig med mirakelskrub. Satt där i min rullstoll sparsamt skyld av duschdraperiet när dörren helt plötsligt öppnas. jag kikar runt draperiet och ser en äldre dam med gåbord i dörröppningen. hon blir rädd när hon märker att jag är där och säger
- Oj, jag skulle in här och kissa
- Ingen fara sa jag och vände mig in i duschen och hör dörren gå igen.
Döm av min förvåning när jag hör hur damen sätter sig på toan, kissar, reser sig och säger "god natt" och går ut...

Håll tummarna för att jag får operera mig imorgon så att jag slipper liknande situationer i framtiden..

En helg helt utan vettighet har snart passerat. FIck en del trevliga besök i fredags från Per (som verkar hävda att han stavar med ä), Pia från jobbet som tog med sin familj och ramlade in med lite godis och så förståss besök av Fillan. Lördag och söndag har dock dominerats av telefonsamtal då min mor valde att konkurrerea om famlijens "krya-på-dig-samtal" genom att också hon hamna på sjukhus. Hon verkar ha klarat sig bra dock och har fått komma hem igen. Mao, Jag vann! :)

Att äta och dricka liggandes är ingenting som jag behärskar alls. Därav andra halvan av rubriken (som jag ju antar att alla kopplar att det är en textrad ur en Winnerbäck-låt). Hela jag och halva min säng var full med kaffe, mjölk, godis, smulor mm idag när jag tog mig upp för att rulla på min rullstol till muggen för lite hygien. Sköterskan tyckte det var en smula komiskt :)
Första delen a rubriken kommer av att det faktiskt inte bara är positivt att ligga vid fönstret på 12e våningen.Utsikten är fin men jäklar vad varm det blir när men ligger i solgasset hela dagen. Och att stänga gardinerna vore ju att ge upp, det vägrar jag! :)

I övrigt såhar svullnaden på min fot lagt sig lite och det har resulterat i att underbenet, där brotten är, ser betydligt saftigare ut nu. Att det dessutom drabbats av ett blåmärke som antagit de fleta färger på paletten gör inte saken sämre. Underbenet verkar vilja poängtera att det faktiskt är det som ställt till den här oredan.

Jag lyckades tyvärr inte heller komma på något stålande sätt för Fillan och mig att fira Valentines. Med mig här i sjukhussängen, slirig på morfin,och Fillan på jobbet så blev det hela ett mycket romantiskt tvåminuterssamtal klockan 21.30 typ när jag insåg att vi glömt det hela. Att jag fick slåss om hennes uppmärksamhet med någon sjökapten som skrek någonting på någon radio tycker jag persnligen bara vara en extra romantisk krydda :)

Förhoppningsvis operation imorgon..

Jag ska nog bli kranförare. Utanför fönstret (jag ligger på 12e våningen) står en enorm byggkran och i den sitter en inte fullt så enorm man hela dagarna och rattar enorma betongblock med millimeterprecision. Sjukt coolt jobb! Efter lite efterforskning har jag fått intrycket att det bara är ett par dagars utbildning för att få ratta en sån där.. Hur häftigt hade inte det varit.
Kan det faktum att jag med min minst sagt påtagliga höjdrädlsa inte kommer klara av att åka den pyttelilla buren 100 meter upp i luften och sen sitta i en glasbur däruppe bli ett problem?

Fick mina sår tvättade nyss. Eller sår och sår, borrhål är väl kanske en bättre benämning. Nästan så att jag började lipa när spritlösningen rann ner längs metallpinnarna genom huden och ner hela vägen till hälbenet. Vackra rosa kompresser fick jag dock :)

Nu kom Per Ramsten på besök så nu avbryts detta inlägg. Mycket trevligt!

Helgen blir en kort period av ide för bloggen då jag inte kommer komma åt www. 

Att blogga har jag försökt förut med lite olika resultat. Kanske är det för att jag blir för rastlös och inte orkar hålla igång det hela.

Som kanske många vet så har jag efter en smula hybris och en lite väl entusiastisk tanke om stjärtlappsåkande lyckats få tre benbrott på underbenet. Finns ju bara två ben där vad jag vet så det verkar ju inte bättre än att jag brutit ett av benen två gånger..

Nu har jag spenderat 4,5 dygn i en sjukhussäng och ännu har jag inte lyckats få benbrottet opererat. Kan verka konstigt men hela benet har svullnat upp till en storlek som Manuel Uribe hade varit stolt över och då kan man tydligen inte operera eftersom stygnen inte håller sen när man ska försöka lappa ihop det hela igen :)

Kommer lite bilder här som jag faktiskt direkt kommer stjäla från Stenrams Blogg men det får han ta eftersom jag har ställt upp som modell på dom..

Först blev det ambulans och akut gipsning..


På tisdagen tyckte de att jag behövde en stor robotställning som ska hålla skiten på plats till svullnaden lagt sig..
 


Kanske blir det enda inlägget i bloggen, vem vet, men så kan det bli med mig ibland..